Själös automatiska, telemetriförsedda profilerande boj.
När havet ska skyddas bör man ha tillräckligt effektiva verktyg för att kunna bedöma skyddsåtgärdernas effekter på vattnets tillstånd och följa den allmänna utvecklingen i vattnets status. De mest effektiva verktygen för detta är olika uppföljningsprogram av vilka Skärgårdshavets forskningsinstitut vid Åbo universitethar de längsta traditionerna i hela norra Östersjön.
En av de mest välkända uppföljningsmetoderna är monitorering, dvs. regelbundna observationer med exakt samma metoder vid fasta kontrollstationer. Observationerna bildar ett pärlband som kallas tidsserie. Tidsserien avslöjar bäst långsamma och momentant ofta jämförelsevis små förändringar i miljön vilkas betydelse över tid obemärkt ökar och blir stora. Belysande exempel på det här är bland annat temperaturhöjningen i havet och den minskade salthalten till följd av klimatförändringen. Den mest kända långsamma förändringen i havets status, som numera är uppenbar för oss alla, är hur övergödningen i havet utvecklats.
Bojmätningar av förändringar i havsvattentemperaturen under sommaren. I detförsta skedet föranleder värmen ett temperatursprångskikt, en s.k. termoklin, som på hösten snabbt blandas om vid totalcirkulation.
Information från mer än 50 år tillbaka
Monitoreringen av havsmiljön vid Själö inleddes på Päiväluoto 1966, endast två år efter att institutet inrättades. Uppföljningen har resulterat i miljötidsserier påöver 50 år som är de längsta i hela Östersjöområdet. Som motivering till att inleda uppföljningen av havsvattnets tillstånd såg man att institutets namn förpliktade; en forskningsinstitution ska ständigt veta i vilken riktning vattentillståndet utvecklas under åren. Det lyckas man med endast med ett uppföljningsprogram. Syftet med uppföljningen var alltså från början att observera långsamma globala förändringar i havet.
Mätningarna och provtagningarna vid Päiväluoto, Själö görs även nu året runt med helt samma metoder som när övervakningen inleddes: var tionde dag granskas hela vattenpelaren till 45 meters djup. De ursprungliga grundparametrar som följs upp är havsvattnets temperatur, salthalt och sammansättningen av djurplankton.
Serierna har använts i synnerhet vid observationer av klimatförändringens effekter. På Själö har man skapat modeller bland annat för sötvattenökningen till Östersjön, den sjunkande salthalten och temperaturökningen i vattnet samt dessa fenomens biologiska konsekvenser för djurplanktonsamhällets sammansättning och vidare på strömmingens tjänlighet. Uppföljningsprogrammet vid Själö har allt sedan början av 1980-talet ingått i ett globalt program för uppföljning av havens status: vid mätstationerna inom ODAS-nätet görs jämförelsebara mätningar med samma metoder i alla hav i världen för att man ska kunna observera allmänna globala förändringar.
Exakt information om effekten av åtgärderna för skydd av Skärgårdshavet
Sedermera har uppföljningen gjorts mångsidigare i samarbete med miljöförvaltningen och täcker bland annat näringsämnen i havsvattnet. Mätresultaten har använts i uppföljningen av hur övergödningen utvecklas. Observationsserien i fråga skapar en bra grund för uppföljning av statsmaktenseffektiviserade åtgärder, som till exempel uppföljningen av gipsbehandlingens effekt i Skärgårdshavets tillrinningsområde på utvecklingen av havsvattnets tillstånd.
För att få en bättre bild av fenomenen inriktades uppföljningen 2006 även på kortvariga processer i havet (timme, dag, vecka, månad) då man installerade en kontinuerlig, telemetriförsedd profilerande mätboj i samarbete med Åbo Yrkeshögskola. Med resultaten från bojen kan man observera bland annat förändringar under växtperioden med några timmars fördröjning, vilket avslöjarplötsliga, tidsmässigt snabba processer i havsvattnet. Ett gott exempel på detta är totalcirkulationen på hösten där den för brackvatten typiska temperaturskiktningen försvinner på några timmar vid den första höststormen.
Material över miljöuppföljningen på Själö finns på saaristomeri.utu.fi. Vår senaste service för allmänheten är Själö-indexet, som visar klorofyllhalten i havsvattnet utanför Själö och som med hjälp av ett index förutspår övergödningsgraden 10 dagar framåt. Själö-indexet visar bland annat grumlingen av havsvattnet till följd av blommande växtplankton, något som syns mest tydligt som blågrönalgblomning.
Jari Hänninen, chef för institutet
Skärgårdshavets forskningsinstitut/ Åbo universitet
Själö