fbpx

På klipporna

Berggrunden som slätats ut, holkats ur och räfflats av istiden är synlig på nästan alla öar i Skärgårdshavet, och på många ställen kan man av räfflornas riktning i berget se hur istäcket har förflyttat sig. På öarnas och holmarnas nordvästra och norra sidor, som istäcket rörde sig mot och först nådde, har trycket slipat klipporna mest släta. På sydsidan är öarna brantare och ojämnare och här ligger det flera grund. De hårda granitöarna har kupolformiga krön, medan de mjukare gnejsklipporna är låga med plana krön. Jättegrytorna, urholkades fåror i berget, sporadiskt utplacerade klippblock och jättekast är även de spår efter istäckets rörelse.

Skärgårdshavets urgamla berggrund höjer sig som mest endast några tiotal meter över havet och därför är skärgården exceptionellt splittrad med fler öar, holmar och skär än någon annan skärgård i världen. Jordskorpans långsamma återhämtning från trycket efter att istäcket smälte pågår fortfarande. Landet höjer sig cirka fyra millimeter om året, mänskligt sett långsamt, men säkert. Av det följer att grund, grynnor och bankar bit för bit blir synliga och öar som ligger intill varandra obemärkt växer ihop.