fbpx

I SKÄRGÅRDSBYARNA

Skärgårdshavet har varit bebott sedan sen stenålder (cirka 2000–1300 f.v.t.) och i slutet av 1800-talet var folkmängden som störst. Bostadshus, foderbodar och ladugårdar formade slutna gårdstun där skärgårdsborna höll kor, får, hästar och grisar. Många gårdar hade egna väderkvarnar för att mala säd och längs fiskarbyarnas stränder fanns bryggor, båthus, förråd och saltbodar. Byholmarna brukade vara kalhuggna eftersom alla lämpliga områden togs i användning för bete eller odling, och också åtgången på virke var stor. Så småningom flyttade skärgårdsborna bort för att söka arbete, skärgården avfolkades och skärgårdsnäringarna avstannade.

I dag omfattar skärgården områden från nio kommuner och öarna har tiotals skärgårdsbyar av olika storlek. Trots att det ännu förekommer åretruntboende i någon mån, är skärgårdslivet onekligen hotat. Servicen flyttar bort och förbindelsefartygstrafik dras in. Skärgården har allt mer blivit en plats för fritidsliv: I nationalparkens samarbetsområde ligger över ettusen sommarstugor och antalet turister kan räknas i hundratusental.